i da fick jag äntligen träffa min morfar i gen efter 9 månader och envecka och ett par dagar.
De känndes lite konstigt,men de var ändå roligt att träffa han i gen.
För han är ju ändå min morfr och de är klart att jag sakanr honom.
Nu är de bara att se hur lång tid de tar innan jag får träffa han i gen.
SAKNAR JU DIG MORFAR!



Men jag är stark,har jag klarat mig nio månaderutan att träffa han så känns de som om jag klarar att vänta ett tag till nu innan jag träffar han.
Han var alltid den man såg fram i mot att träffa på släkt kalas och allt , nu har de varit en massa sånna utan han :(.
Han var ju den snällaste och den jag tycker mest om i släkten..
Men nu får vi se hur de blir.
Hur de än blir så vet jag att jag klarar  detta.

Morfar, dú är bästa morfar eller du var.
Hur kunde du göra så här?